MULLEGULL

Nu va det gjort...premiärtävlingen med nya ponnyn. Jag överdriver inte om jag säger att det gick riktigt åt pipsvängen. " Chessie" gick fint på framhoppningen men när de kom in på själva banan så dansade hon runt på bakbenen i stället för att gå fram...så synd för när hon hoppar är hon högt över. Kan bara hoppas på att det ger sig och hon börjar använda sin energi på rätt sätt.
fick inte så många kort men här kommer några i alla fall.

 

Dottern och ponnyn



FRAMHOPPNINGEN

Nyss hemkommen från ett pass i restaurangen så är jag sådär läskigt pigg men jag vet att jag kommer vara helt död i möra.

Sitter på jobbet och arbetslusten är på noll...är konstant trött nu för tiden. Denna veckan ska jag inte bara jobba på kontoret utan har även tagit på mig fyra extra turer på en lokal restaurang så tröttare lär jag väl bli men vad gör man inte för att föröka få lite ordning i sitt liv? Jag bara längtar tills ekonomin löst sig och man kanske kan unna sig ngt själv. Har en tatuering som måste fyllas i innan den försvinner helt och hållet så det är väl bara att hänga i och jobba dubbelt ett tag till.
Men ngn gång måste det väl vända??? Har även funderat på att lämna tillbaka hästen jag har på lån men det vill jag till varje pris undvika då hon funkar som min ventil och jag inte behöver äta mediciner längre.

I dag har sonen och han kompisar haft filmmys i soffan. Persiennerna rullades ner och sen va skräckfilmen igång och på hög volym förstås. Men det känns så skönt att sonen tar hem sina kompisar och att dom verkar trivas.
För tillfället är det bara jag, Wilmis och hennes kompis som är hemma. Barnen tittar på Adam och Eva och jag sitter vid datorn och försöker blogga medans jag smuttar på ett glas Campolieti...suverent gott rödvin.
Såg en kanonfilm i natt när alla mörka känslor kom över mig å det inte gick att sova.
Har ni inte sett "ps i love you" så gör det.
nej nu får det bli en cigg och sen ska jag fortsätta leta efter receptet på hemmagjort flugmedel...kan inte förstå vart det tog vägen under flytten och nu behövs det verkligen
Ciao så länge

Vad är det som gör att den människan man tillbringat tio år med plötsligt förändras? Vad gör att det helt plötsligt inte går att prata längre...hur kan man bara plocka av sig en förlovningsring utan att tala om det för den man är förlovad med? Är det så jävla svårt att kommunisera med ngn som man delat sitt liv med i tio år och som man har barn tillsammans med...varför ska det vara så svårt att säga att man inte längre vill dela sitt liv med den det berör?
En supersvacka blir väl knappast bättre av att man slutar prata, eller!!!

jag förstår verkligen inte varför

Nu börjar mitt nya liv!!! Det mesta i mitt nya hem är klart och jag känner direkt när jag öppnar ytterdörren att det här är mitt hem och det va ett tag sen jag kände så. Men visst kommer jag att sakna huset men det jag saknar mest är att inte ha hästen nära men det får gå.
Vi har mist en familjemedlem men fått två nya. Skrållan min älskade katt som jag haft sen hon va en dag gammal försvann 2 mån innan flytten men jag har bett de gamla grannarna att hålla utkik efter henne och höra av sig om hon skulle komma tillbaka.
Amanda( dotterns häst) är till salu för Erica känner att hon är färdig med den utmaningen och hon vill ju tävla ponny, tyvärr så höll inte Amanda ponnymåttet då hon är ett par cm över tillåten mankhöjd.
Våra nya familje medlemmar är Yin en bordercollei på ca 2 år som min syster äger men han ska bo hos oss nu och sen får vi se vad som händer.
Den andra familjemedlemmen har jag bara sett bild på men hon är ett 8-årigt D-ponnysto. Längtar efter att få åka å hälsa på Både Erica, ponnyn och Yin.
Erica har med sig hunden nere i Mellerud för det är hon som ska ha huvudansvaret för honom.

I natt har min systerson sovit här och det har gått jättebra...men nu börjar barnen bli rastlösa och jag hade hoppats på strålande sol så vi skulle tillbringat dagen på stranden.

Här kommer de kort jag har på Erica och ponnyn så ha en bra och solig dag



 

Börjar så smått komma i ordning i nya lyan efter allt strul som varit.
Jag monterade i hop Wilmis loftsäng och när vi skulle lyfta i madrassen så var den inte 90 utan 110... ATTANS
ja det va bara att ssätta sig å kolla runt på blocket för att se om det fanns ngn i närheten som hade en till salu. Igår hittade jag en bara en halvtimme härifrån så nu har Wilmis fått sig en säng.
Känner att jag är i stort behov av sömn just nu, har ju gått i ett sedan midsommar och sova har det inte blivit mycket av med men det ska väl hinnas så fort som nya lyan är inredd och klar å jag lovar att sätta ut lite bilder.

Igår var min goa kompis Miche här å det va så länge sen jag såg henne...men kände dock att jag va världens mest virriga och osociala person som vilset irrade omkring och packade lite här och där...jag lovar Miche att nästa gång ska jag ha tid att tjöta ordentligt =)

Bägge mina systrar kom i går och det var så kul att träffas igen, den ena bor i Uppsala och den andra i Göteborg så det är väl inte allt för ofta som man ses. Den yngsta systern ska fortsätta vidare idag till Love and Peace festivalen men har lovat att mellanlanda hos mig på söndag så det ser jag fram emot.

under flytten flög min diet all världens kos men har ändå lyckats gå ner 14.8 kg nu så de är väl ok
så fort det lugnar ner sig här så ska jag ta tag i den biten.